Chiles skolpengssystem och lärdomar för Sverige

I den svenska skoldebatten har Chile kommit att bli något av ett slagträ bland skolvalets och vinstintressets motståndare. På SvD Brännpunkt (27/3) gick exempelvis ledamöter från den Kungliga Vetenskapsakademien till attack, bland annat med änvisning till att det chilenska systemet som introducerades av militärjuntan 1981 är det enda förutom det svenska där offentligt finansierade skolor tillåts gå med vinst. Visserligen stämmer inte detta – vinstdrivande företag driver offentligt finansierade skolor på entreprenad i både England och USA. Skillnaden är att de även kan äga skolorna i Sverige och Chile.

Men kan den chilenska skolan verkligen användas som ett argument mot skolval och vinstintresse? Den här rapporten diskuterar landets skolpengssystem som introducerades 1981 och vad forskningen säger gällande dess effekter. Bilden som framträder är långt mer nyanserad än den som beskrivits hittills i debatten.

Först och främst finner forskningen att chilenska friskolor presterar bättre än kommunala skolor, även om vissa studier finner relativt små effekter. Forskningen indikerar också att vinstdrivande skolkedjor presterar bättre eller lika bra som olika former av icke-vinstdrivande skolor. Ingenting tyder heller på att enskilda vinstdrivande skolor driver ner kvaliteten generellt.

De vinstdrivande skolor som inte tar ut elevavgifter antar också faktiskt fler elever från låg socioekonomisk bakgrund och etniska minoriteter än både icke-vinstdrivande och kommunala skolor. (Till skillnad från Sverige får chilenska skolor ta ut avgifter under vissa villkor.) De vinstdrivande skolorna startar alltså ofta i utsatta områden och ger föräldrar där större valmöjligheter än vad som annars vore fallet. Detta är viktigt eftersom internationell forskning finner att effekten av familjebakgrund på resultaten minskar ju fler elever som går på offentligt finansierade friskolor.

Klicka här för att ladda ner rapporten